Det är lätt att tänka att utveckling framför allt handlar om att träna mer. Fler pass, fler repetitioner, högre intensitet och större träningsvolym.
Men träningen i sig är bara en del av det som skapar utveckling.
För att kroppen ska kunna anpassa sig till träningen behöver den också få möjlighet att återhämta sig från den belastning vi utsätter den för. Det är balansen mellan belastning och återhämtning som i stor utsträckning avgör hur väl träningen kan omsättas till faktisk utveckling.
Träning är en belastning
När vi tränar utsätter vi kroppen för en fysisk stress.
Det kan handla om tung styrketräning, löpning, sprint, matcher, idrottsträning eller någon annan fysisk aktivitet. Belastningen ger kroppen en anledning att anpassa sig – men själva anpassningen sker inte för att vi bara fortsätter lägga på mer och mer arbete.
Efter belastningen behöver kroppen tid och rätt förutsättningar för att återhämta sig.
Det innebär att två personer kan genomföra exakt samma träningsprogram men reagera väldigt olika på det.
Samma träningspass kan innebära olika belastning
En viktig del i träningsplanering är därför att skilja på vad som står i programmet och hur belastande programmet faktiskt är för individen.
Ett pass med fem intervaller kan vara relativt lätt för en vältränad idrottare men mycket krävande för någon annan.
Samma sak gäller styrketräning. Ett visst antal set och repetitioner säger inte hela sanningen om hur stor belastningen blir.
Faktorer som bland annat träningsvana, intensitet, total träningsmängd och individens nuvarande kapacitet påverkar hur kroppen reagerar.
Men träningen existerar dessutom inte i ett vakuum.
Belastning kommer från mer än träningen
Sömn, arbete, studier, resor, tävlingsschema och andra delar av vardagen påverkar också förutsättningarna för återhämtning.
Det betyder inte att all stress är dålig eller att träningen måste minskas så fort livet blir intensivt.
Det betyder däremot att träningsplanering behöver göras i en verklig kontext.
Ett program som fungerade bra under en period behöver inte automatiskt vara rätt under nästa.
Det är här förmågan att observera, följa upp och justera blir viktig.
Mer är bara bättre om du kan hantera det
För lite träningsbelastning kan innebära att stimulansen inte är tillräcklig för den utveckling vi vill åstadkomma.
Men mer träning är inte automatiskt bättre.
När mängden eller intensiteten ökar snabbare än individens förmåga att hantera den kan kvaliteten på träningen försämras, återhämtningen bli otillräcklig och prestationen påverkas negativt.
Målet är därför inte att alltid träna så mycket som möjligt.
Målet är att hitta en belastning som är tillräckligt stor för att driva utveckling men samtidigt möjlig att återhämta sig från.
Och den nivån är inte konstant.
Därför behöver träningen följas upp
En träningsplan är egentligen en hypotes.
Vi planerar en viss belastning utifrån vad vi tror kommer föra individen mot målet. Därefter behöver vi observera hur personen faktiskt reagerar.
Hur ser prestationen ut?
Hur upplevs passen?
Kan träningskvaliteten bibehållas?
Hur ser återhämtningen ut mellan passen?
Behöver något ökas, minskas eller flyttas?
Det är först när vi kombinerar själva planen med återkoppling från verkligheten som vi kan börja fatta bättre beslut.
Belastning och återhämtning är individuellt
Det finns därför sällan en träningsmängd som är “optimal” för alla.
Två personer med samma mål kan behöva olika träningsvolym, olika frekvens och olika mycket återhämtning.
Det är också därför träningsplanering inte bara handlar om att hitta ett bra program.
Det handlar om att förstå principerna bakom programmet, följa individens respons och kunna anpassa planen när förutsättningarna förändras.




